Dokumentärfilmen ”Indien enligt Modi” som visats på SVT är inte opartisk

I dokumentärfilmen Indien enligt Modi, (länk) som visades i TV2 den 21 februari 2021, så berättar filmmakarna om Modi och hans bakgrund och vad som sker i Indien. Jag ser inte vilka som gjort filmen (slutrutorna förminskade), men det är nog inte SVT. Efter 35 år av delvis boende i Indien, bland indier, så är jag kritisk till filmen. Några saker var bra beskrivet. Men den bygger inte på ett försök till helt objektiv beskrivning av händelseförloppet utan inkluderar några allvarliga fel. Den känns som skapad med stöd av oppositionen, och inte neutral, vilket är allvarligt.

Jag kunde ge många exempel men skall hålla mig till ett par:

Ayodhya templet som börjat byggas där det låg en moské tidigare. Filmen beskriver det som att för 500 år sedan kan det ha legat ett tempel här som revs av muslimska erövrare och sedan moskén raserats för ett par decennier sedan så bygger nu hinduerna ett tempel här. För att ge objektivitet MÅSTE man berätta några saker som inte alls togs här. För det första att platsen anses som hinduguden Rams födelseplats av hinduerna. Jämför hur de kristna ser på Jesus födelseplats, medan moskén aldrig haft specialstatus bland muslimerna. För det andra att man inte BARA bygger ett nytt tempel utan att man också bygger en ny moské – pengarna finansieras av staten. För det tredje att man grävde ut under det gamla templet och fann lämningar av ett gammalt tempel. I utgrävningsgruppen ingick både hinduiska och muslimska arkeologer. Genom att utelämna dessa fakta får man det att låta som en attack av Modi med flera på muslimer i stället för att se det mer komplexa i det som sker.

Man tar också, i filmen, upp de nya medborgarlagarna (tillägg). Man säger i filmen (i princip) att den nya lagen ger företräde till hinduers framför muslimers medborgarskap. Jag har funderingar kring vissa formuleringar i lagtexten – att man pekar ut att muslimska flyktingar från grannländerna inte kan få medborgarskap. Men bakgrunden är mer komplext. För det första, efter Indiens delning har den hinduiska befolkningen i Pakistan gått från 9% vid självständigheten till troligen 1,5% idag (finns olika siffror) medan den muslimska befolkningen i Indien gått från c:a 9% vid självständigheten till att nu anses passera 15% av befolkningen. Hinduer och andra religioners medlemmar flyr Pakistan och Bangladesh till Indien – medan i stort sett inga muslimer flyr till Pakistan. Bakgrunden är att minoriteter i Pakistan och Bangladesh förtrycks. För det andra; däremot har muslimer flytt från främst Bangladesh till Indien. Muslimska flyktingar även från andra länder som Afghanistan och andra muslimska länder. Inget annat land har tagit emot fler muslimska flyktingar än Indien – flera miljoner. Vad inte framgick av filmen är att lagen kom till för att de som flyr muslimska grannländer pga sin religion (minoritet) kan få medborgarskap i Indien – detta inkluderar även Sikher, Buddister, Kristna, osv. Men eftersom muslimer inte behöver fly av religiösa orsaker anser man att de inte skall få medborgarskap – däremot innebär lagändringen inte att muslimer inte skulle kunna fly till Indien. Notabelt är också att vissa stamfolksområden protesterar mot att de får så många muslimska flyktingar från främst Bangladesh så att de snart blir en minoritet i sina egna områden (Nordöstra Indien). Däremot finns skeptism från muslimer som redan är indiska medborgare hur de skall kunna bevisa att de redan är det om de blir ifrågasatta. För det tredje är det värt att notera att muslimerna utgör majoritet i vissa områden i Indien. Två territorier har i sin helhet muslimsk majoritet, dels Jammu & Kashmir i norr (67%) och dels ögruppen Lakshadweeperna (97% muslimer). Sedan finns ”öar” med muslimsk majoritet i olika områden, t.ex. flera sådana i delstaten Uttar Pradesh.

Det finns fler felaktigheter – felaktigheter pga att man inte försöker balansera objektivt utan man försöker bekräfta den delvis felaktiga bild som dominerar ”i väst”. Man kan och måste ha synpunkter, även kritiska vad gäller olika företeelser både här och där, men man underlättar inte lösningar på problem om man inte försöker att objektivt balansera vad som sägs. Största oppositionspartiet, Kongresspartiet, fick uttrycka flera av sina synpunkter tydligt (varav en del kan ifrågasättas) medan de som uttalade sig för regeringspartiet enbart fick inslag som inte tydliggjorde deras ståndpunkter – utan man förstod inte. Vi behöver fler program från och om Indien. Men balanserade i fortsättningen vill jag se. Indien måste ha en framtid med alla sina grupper och alla sina religioner – då skall man inte förstärka konflikter utan försöka informera mer objektivt och neutralt.